Rasmus Madsen - Naturfotograf

Hallåjsan!

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev. September, Augusti, Juli och stora delar av Juni är så gott som obeskrivna. Men nu har jag bestämt att köra igång igen, och den här gången ska jag försöka att i alla fall uppdatera en gång i veckan. Förhoppningsvis oftare. Men, varför inte ta en liten snabbgenomgång?

Först och främst Turkiet, en vecka i sol och bad i Juni. Tyvärr föredrog ju resten av mitt ressällskap så lite vildmark som möjligt, så vettig skådning var ju omöjling då det fanns noll lokaler att åka till. Men trots det blev det lite häftiga arter, de flesta så kallade "trädgårdsarter" som fanns i hotellparken, men även besökte jag en närliggande golfbana.


Härfågel i gräset vid Antalya Golf Club. Jag vandrade runt i ett par timmar en kväll med min mormor och fick både masktörnskata och balkanspett. Sedan när vi var på väg tillbaka gick vi inom räckhåll för klubbhuset. Då hörde vi hur någon skrek: "You can't enter the course, you can't enter the course!"... Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Jag kommer för övrigt inte att kunna skriva EXIF på bilderna (slutartid, bländare, ISO) eftersom jag inte minns det. Ni får hålla till godo ändå.

I hotellträdgården frodades levantbulbylar (I fågelskådartal kallat "Levantbullar") och även mycket gransångare, koltrastar och turkduvor.

Levantbulle. Här en ung fågel som inte riktigt är flygfärdig än. Den ser lite märklig ut med helt gråbruna färger och sedan en riktigt färgklick på baken. (Nej, det har inte skett en "olycka") Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Andra arter på resan värda att notera blev rostgumpssvala, en misstänkt spansk sparv, ortolansparv, blåkråka, medelhavstrut, tofslärka samt den turkiska rasen av nötskrika, anatolia. Den skiljer sig från våran genom en svart "basker" på huvudet.

Tofslärka på väg att mata sina småttingar. Varför den heter tofslärka är lätt att förstå... Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Sedan behöver jag ju inte gå igenom varenda lilla utflykt, men i allmänhet har det varit en mycket god vadarsäsong. Jag har fått in alla i Sverige normalt förekommande arter, t.om fjällpipare. Utöver det börjar ju nu sträcket dra igång, dock tärnorna och vadarna har ju redan i princip draigt förbi, men änderna och gässen börjar på allvar nu. Det kanske blir lite sträckbilder om de behagar att flyga nära udden. Andra häftiga arter har vart en stäppörn på Öland, en stenfalk vid Bottorps Hamn, samt både lappsparv och blåhake och rödstrupig piplärka vid Stävlö - Vesslö.

Knölsvan vid Revsudden. Med en mörk bakgrund, en helvit fågel och ett starkt ljus finns det inget att göra... fågeln bli utbränd. Men jag gillar den lite ändå, ljuset lyfter trots allt bilden lite. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Men nu är ni nog nyfikna på vad i all världen titeln betyder... och det ska jag tala om! Samma kväll som bilden på knölsvanen togs befann sig en liten kärrsnäppa på Revsudden. Men han, mina damer och herrar, var ingen vanlig kärrsnäppa, han var totalt orädd!

Japp, totalt. "Vanliga" kärrsnäppor går att krypa fram till så man är ett par meter från dem, vilket är nära. Men den här... jag låg säkert en halv meter ifrån och han var inte rädd. Jag kunde till och med sätta mig upp och han tog ingen notis om mig. En annan fågelfotograf som var med mig sa att han aldrig hade varit så nära en vadare i Sverige... otroligt... här kommer avslutningsvis en radda bilder tagna på Bengan - som jag kallade honom:






Ja, det var en upplevelse det. Eftersom han var så snäll och lät mig komma nära ska jag inte klaga på hans lite ohyfsade toalettskick...

Det var allt för den här gången, kära vänner, nästa gång blir det förmodligen Öland. Hejdå!

/Rasmus Madsen