Rasmus Madsen - Naturfotograf

Hejsan!

Den här gånger tänkte jag spänna ut mina vingar och vidga min läskrets, genom att ge en liten lektion i allmän kamerateknik. Såsom slutartid, bländare och ISO. Så låt oss sätta igång!

Slutartid

Innan jag går igenom vad slutartid egentligen är krävs det nog att jag berättar hur egentligen en kamera fungerar. För, som kanske många tror så tar inte kameran bara en bild av det den ser. Det skulle inte funka. Nej, kameran tar in allt ljus som kommer in i den. Va? Tänker ni nog nu... men det är sant. Kameran tar bara in ljuset, som delar sig och studsar så det blir en bild. Vårat öga funkar likadant.

Starunge på stolpe i Beijershamn. Vilken poserare han är... Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, slutartid 1/320, bländare 5.4.

Slutartiden är alltså helt enkelt hur länge slutaren står öppen och släpper in ljus som så småningon blir en bild. Det kan vara allt ifrån en fyratusendels sekund till trettio sekunder. Kom nu ihåg dock att detta inte går att ställa in på t.ex mobiler och enkla kompaktkameror. Dock på de lite bättre kompaktkamerorna brukar det gå. Leta efter ett "M" på vridhjulet/knapparna.

Om det är ljust ute, kan ni nog tänkta efter lite och komma på att man ofta behöver kort slutartid. Solen lyser på, och har man för lång slutartid, hinner allt för mycket ljus komma in och då blir bilden så kallad "överexponerad" och vitaktig, eller i värsta fall helt vit. Motsatsen gäller för mörker.

Men problemet ligger ofta i att fågeln hinner röra sig pytte-pytte lite om man har för hög slutartid. Det är dock inte alltid dåligt, och t.ex på en flygande fågel är det uppskattat om vingspetsarna är oskarpa


Skrattmås i vinterdräkt. Det var grått ute, och därför kunde jag dra ner lite på slutartiden så att vingarna, och benen och stjärten blev oskarpa. Egentligen gör det ingenting hur mycket av fågeln som är oskarp, bara ögat är skarpt. Notera dock att jag inte riktigt var med när den lyfte, och kompositionen som jag nämnde i förra inlägget blir därför lidande. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, slutartid 1/125, bländare 5.4.

Lång slutartid kan också andvändas till s.k. panorering. Helt enkelt går det till så att man håller kameran mot något flygande, t.ex en grågås, sedan tar man hyfsat lång slutartid, trycker in och följer fågeln samtidigt med kameran. Är man duktig blir det sedan riktigt häftigt, men detta är svårt. Det måste vara ganska lite ljus för att man ska komma upp i långa slutartider också.

En häftig sak man kan göra är också att exprimentera med den långa slutartiden. Låt fantasin flöda. Försök lista ut hur jag har tagit dem här: (Inga är redigerade)



Bländare

Bländare, eller egentligen bländaröppning, är enkelt sagt varifrån i bilden man tar ljuset. Om man tar kort på fåglar, vill man nästan alltid ha väldigt liten bländaröppning, så att bara fågeln blir skarp. För att enklare förklara kan man föreställa sig en blomsteräng. Man ligger ner och fokuserar på en liten blomma precis framför sig. Har man liten bländaröppning, blir bara kronbladen skarpa. Sedan öppnar man bländaren lite, och nu är hela blomman skarp. Sedan fortsätter man, snart är hela växten skarp, sedan börjar gräset bakom bli skarpt, det blir mer och mer skarpt hela tiden, och till slut är allt i bilden skarpt.

Detta behöver man dock mycket ljus för, så det ska vara mycket solsken. Men jag vet inte riktigt när man skulle vilja ha stor bländaröppning... möjligen för landskapsfotografering.

Kitzsteinhorn i alperna. Framåt kvällen ligger solen fint. Jag är nästan 3000m upp här, och om jag minns rätt från i vintras så frös jag i princip fingrarna av mig. (Kom ej ihåg vad kameran hette, men det var inte min D40)

ISO

ISO är hur mycket ljus bilden släpper in. (Jo, allt handlar om ljus) Det är mycket enklare att förklara än de två andra faktiskt. För ISO är ju helt enkelt hur mycket av det ljuset som träffar kameran som man väljer att ta in. ISO ställer man in som 50, 100, 200, 400, 800 osv... 400 brukar vara standarden. Dock finns det en nackdel när man börjar gå högt med ISOn, det blir nämligen bakgrundsbrus. Min kamera kan gå upp till 1600, men då är det lite brus i bakgrunden, dock inte så farligt. Nu för tiden kan många systemkameror gå upp til 3200 utan minsta brus, och det riktigt stora flaggskeppet Canon EOS Mark III Ds klarar ISO 6400... den får jag ta och önska mig i julklapp.

Ja, jag hoppas ni fick lite nytta av det här, jag avslutar med ytterliggare lite bilder:


Sädesärla och kossa i Hagbyhamn. Här hade jag kort bländaröppning, ärlan är skarp men inte nötkreaturet. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, slutartid 1/500, bländare 5.4.

En juvenil knölsvan luftar vingarna. Man hör vingslagen långt bort... Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 800 (Mulet), slutartid 1/300, bländare 5.4.

Sådärja, och nu till helgen blir det förmodligen Öland och Ottenby. Men nästa helg kanske det blir att åka till västkusten och havsfågelskådning. Det är häftigt, med gråliror, stormfåglar, tretåiga måsar, labbar och stormsvalor. Men det beror på om det blir riktigt kraftig västvind och regn och rusk. Men det ser ut som det hittils i alla fall.

Ha det bra!

/Rasmus Madsen