Rasmus Madsen - Naturfotograf

Hejsan!

Idag tänkte jag att jag skulle lära ut lite om fågelfotografering. Jag hör kompisar säga ibland:
- Hur tar du sådana kort?
- Hur gör du egentligen?
Jo, det ska jag berätta!

Först om främst kan jag nämna att man behöver ingen systemkamera med massa proffsiga inställningar och megalånga teleobjektiv för att fota fåglar. Nej, det kan räcka med en vanlig kompaktkamera i början.

Första steget är förstås att hitta fåglarna. I början är det absolut enklaste att gå till en park, t.ex slottsparken. Äh, tänker ni säkert då. Där finns ju bara tråkiga änder och måsar. Och det är både rätt och fel. Visst finns det mest änder och måsar men de är långt ifrån tråkiga. Alla fåglar kan bli bra på bild om man gör det rätt.

Sådär nu på hösten är det mest änder, måsarna har gett sig iväg eller de är i alla fall i rörelse och håller inte till i parker nu. Änder är som alla vet lätta att komma nära... det är bara att slänga ut bröd i vattnet där de finns - och snart kommer de simmandes.

Nu kommer första biten i själva fotograferandet. Ta det som regel att du alltid ska vara i ögonhöjd med motivet. Eftersom de flesta fåglar är lägre än du betyder det att du får lägga dig på marken om du vill ha bra bilder. Ta dessa exempel:

Silvertärna på Revsudden. Här fick jag lägga mig på (aouch) stenarna för att få en bra bild. Om jag hade tagit den när jag stått upp skulle den inte bli alls lika bra. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Gräsand i stadsparken. Det låga perspektivet gör ett stort skärpedjup och motivet blir inte ett med bakgrunden som det ofta bli när man står upp. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Så vill man ha bra bilder på gräsänder - kasta i bröd, lägg dig ner, och sedan kan du knäppa. Men tänk på att det får inte vara för mörkt! Då blir änderna suddiga eftersom du får för lång slutartid. (Den lilla dammen under träden i parken duger alltså inte) Det ska heller inte vara för tråkigt ljus. Både molnigt och solljus är faktiskt helst uteslutet. Försök istället att fota en morgon eller en kväll. Då är det finare ljus.

Nästa steg är ju när det gäller lite mer vaksammare fåglar. Vi kan ta skrattmåsar till exempel. De går förstås också att mata... men det är dels jättesvårt att få fokus på dem då, och dels blir det inga bra bilder då det är ett helt virrvarr av skrattmåsar överallt i bilderna då. De följande bilderna togs i närheten av kolonin i stadsparken. Den är ju dock bara aktiv på våren och försommaren:


Skrattmåsar som dessa juvenila (Som också är mycket finare än de vuxna) går inte att mata. Istället får man smyga sig på dem. Det räcker att halvkrypa fram i gräset, eftersom de här inte är särskilt skraja av sig. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Den här skrattmåsen visade på en häftig balansakt på ett ben. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Och se... lägger dem inte märke till en så får man snart en inblick i deras liv och leverne. Här kräks mamman eller pappan upp maten de fångar till deras unge, som äter den med glädje. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Här flyger en ung skrattmås runt. När fåglarna flyger behöver man inte ligga ner, de är ju så högt upp då. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Sedan kan jag avsluta för den här gången med komposition. Komposition betyder (ungefär) hur man placerar motivet i bilden. Och som regel ska man aldrig placera motivet mitt i bilden. Det ska vara lite snett utåt, men det ska alltid titta in mot mitten. Och är det en flygande fågel gäller samma sak, den ska alltid flyga in mot mitten, men inte vara i mitten.

Det var nog allt för den här gången. Någon annan gång berättar jag mer om hur man fotar. Ha det bra!

/Rasmus Madsen

Hallåjsan!

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev. September, Augusti, Juli och stora delar av Juni är så gott som obeskrivna. Men nu har jag bestämt att köra igång igen, och den här gången ska jag försöka att i alla fall uppdatera en gång i veckan. Förhoppningsvis oftare. Men, varför inte ta en liten snabbgenomgång?

Först och främst Turkiet, en vecka i sol och bad i Juni. Tyvärr föredrog ju resten av mitt ressällskap så lite vildmark som möjligt, så vettig skådning var ju omöjling då det fanns noll lokaler att åka till. Men trots det blev det lite häftiga arter, de flesta så kallade "trädgårdsarter" som fanns i hotellparken, men även besökte jag en närliggande golfbana.


Härfågel i gräset vid Antalya Golf Club. Jag vandrade runt i ett par timmar en kväll med min mormor och fick både masktörnskata och balkanspett. Sedan när vi var på väg tillbaka gick vi inom räckhåll för klubbhuset. Då hörde vi hur någon skrek: "You can't enter the course, you can't enter the course!"... Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Jag kommer för övrigt inte att kunna skriva EXIF på bilderna (slutartid, bländare, ISO) eftersom jag inte minns det. Ni får hålla till godo ändå.

I hotellträdgården frodades levantbulbylar (I fågelskådartal kallat "Levantbullar") och även mycket gransångare, koltrastar och turkduvor.

Levantbulle. Här en ung fågel som inte riktigt är flygfärdig än. Den ser lite märklig ut med helt gråbruna färger och sedan en riktigt färgklick på baken. (Nej, det har inte skett en "olycka") Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Andra arter på resan värda att notera blev rostgumpssvala, en misstänkt spansk sparv, ortolansparv, blåkråka, medelhavstrut, tofslärka samt den turkiska rasen av nötskrika, anatolia. Den skiljer sig från våran genom en svart "basker" på huvudet.

Tofslärka på väg att mata sina småttingar. Varför den heter tofslärka är lätt att förstå... Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Sedan behöver jag ju inte gå igenom varenda lilla utflykt, men i allmänhet har det varit en mycket god vadarsäsong. Jag har fått in alla i Sverige normalt förekommande arter, t.om fjällpipare. Utöver det börjar ju nu sträcket dra igång, dock tärnorna och vadarna har ju redan i princip draigt förbi, men änderna och gässen börjar på allvar nu. Det kanske blir lite sträckbilder om de behagar att flyga nära udden. Andra häftiga arter har vart en stäppörn på Öland, en stenfalk vid Bottorps Hamn, samt både lappsparv och blåhake och rödstrupig piplärka vid Stävlö - Vesslö.

Knölsvan vid Revsudden. Med en mörk bakgrund, en helvit fågel och ett starkt ljus finns det inget att göra... fågeln bli utbränd. Men jag gillar den lite ändå, ljuset lyfter trots allt bilden lite. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Men nu är ni nog nyfikna på vad i all världen titeln betyder... och det ska jag tala om! Samma kväll som bilden på knölsvanen togs befann sig en liten kärrsnäppa på Revsudden. Men han, mina damer och herrar, var ingen vanlig kärrsnäppa, han var totalt orädd!

Japp, totalt. "Vanliga" kärrsnäppor går att krypa fram till så man är ett par meter från dem, vilket är nära. Men den här... jag låg säkert en halv meter ifrån och han var inte rädd. Jag kunde till och med sätta mig upp och han tog ingen notis om mig. En annan fågelfotograf som var med mig sa att han aldrig hade varit så nära en vadare i Sverige... otroligt... här kommer avslutningsvis en radda bilder tagna på Bengan - som jag kallade honom:






Ja, det var en upplevelse det. Eftersom han var så snäll och lät mig komma nära ska jag inte klaga på hans lite ohyfsade toalettskick...

Det var allt för den här gången, kära vänner, nästa gång blir det förmodligen Öland. Hejdå!

/Rasmus Madsen