Rasmus Madsen - Naturfotograf

Hejsan!

Idag tänkte jag att jag skulle lära ut lite om fågelfotografering. Jag hör kompisar säga ibland:
- Hur tar du sådana kort?
- Hur gör du egentligen?
Jo, det ska jag berätta!

Först om främst kan jag nämna att man behöver ingen systemkamera med massa proffsiga inställningar och megalånga teleobjektiv för att fota fåglar. Nej, det kan räcka med en vanlig kompaktkamera i början.

Första steget är förstås att hitta fåglarna. I början är det absolut enklaste att gå till en park, t.ex slottsparken. Äh, tänker ni säkert då. Där finns ju bara tråkiga änder och måsar. Och det är både rätt och fel. Visst finns det mest änder och måsar men de är långt ifrån tråkiga. Alla fåglar kan bli bra på bild om man gör det rätt.

Sådär nu på hösten är det mest änder, måsarna har gett sig iväg eller de är i alla fall i rörelse och håller inte till i parker nu. Änder är som alla vet lätta att komma nära... det är bara att slänga ut bröd i vattnet där de finns - och snart kommer de simmandes.

Nu kommer första biten i själva fotograferandet. Ta det som regel att du alltid ska vara i ögonhöjd med motivet. Eftersom de flesta fåglar är lägre än du betyder det att du får lägga dig på marken om du vill ha bra bilder. Ta dessa exempel:

Silvertärna på Revsudden. Här fick jag lägga mig på (aouch) stenarna för att få en bra bild. Om jag hade tagit den när jag stått upp skulle den inte bli alls lika bra. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Gräsand i stadsparken. Det låga perspektivet gör ett stort skärpedjup och motivet blir inte ett med bakgrunden som det ofta bli när man står upp. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Så vill man ha bra bilder på gräsänder - kasta i bröd, lägg dig ner, och sedan kan du knäppa. Men tänk på att det får inte vara för mörkt! Då blir änderna suddiga eftersom du får för lång slutartid. (Den lilla dammen under träden i parken duger alltså inte) Det ska heller inte vara för tråkigt ljus. Både molnigt och solljus är faktiskt helst uteslutet. Försök istället att fota en morgon eller en kväll. Då är det finare ljus.

Nästa steg är ju när det gäller lite mer vaksammare fåglar. Vi kan ta skrattmåsar till exempel. De går förstås också att mata... men det är dels jättesvårt att få fokus på dem då, och dels blir det inga bra bilder då det är ett helt virrvarr av skrattmåsar överallt i bilderna då. De följande bilderna togs i närheten av kolonin i stadsparken. Den är ju dock bara aktiv på våren och försommaren:


Skrattmåsar som dessa juvenila (Som också är mycket finare än de vuxna) går inte att mata. Istället får man smyga sig på dem. Det räcker att halvkrypa fram i gräset, eftersom de här inte är särskilt skraja av sig. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Den här skrattmåsen visade på en häftig balansakt på ett ben. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Och se... lägger dem inte märke till en så får man snart en inblick i deras liv och leverne. Här kräks mamman eller pappan upp maten de fångar till deras unge, som äter den med glädje. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Här flyger en ung skrattmås runt. När fåglarna flyger behöver man inte ligga ner, de är ju så högt upp då. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Sedan kan jag avsluta för den här gången med komposition. Komposition betyder (ungefär) hur man placerar motivet i bilden. Och som regel ska man aldrig placera motivet mitt i bilden. Det ska vara lite snett utåt, men det ska alltid titta in mot mitten. Och är det en flygande fågel gäller samma sak, den ska alltid flyga in mot mitten, men inte vara i mitten.

Det var nog allt för den här gången. Någon annan gång berättar jag mer om hur man fotar. Ha det bra!

/Rasmus Madsen