Rasmus Madsen - Naturfotograf

Hejsan!

Den här gånger tänkte jag spänna ut mina vingar och vidga min läskrets, genom att ge en liten lektion i allmän kamerateknik. Såsom slutartid, bländare och ISO. Så låt oss sätta igång!

Slutartid

Innan jag går igenom vad slutartid egentligen är krävs det nog att jag berättar hur egentligen en kamera fungerar. För, som kanske många tror så tar inte kameran bara en bild av det den ser. Det skulle inte funka. Nej, kameran tar in allt ljus som kommer in i den. Va? Tänker ni nog nu... men det är sant. Kameran tar bara in ljuset, som delar sig och studsar så det blir en bild. Vårat öga funkar likadant.

Starunge på stolpe i Beijershamn. Vilken poserare han är... Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, slutartid 1/320, bländare 5.4.

Slutartiden är alltså helt enkelt hur länge slutaren står öppen och släpper in ljus som så småningon blir en bild. Det kan vara allt ifrån en fyratusendels sekund till trettio sekunder. Kom nu ihåg dock att detta inte går att ställa in på t.ex mobiler och enkla kompaktkameror. Dock på de lite bättre kompaktkamerorna brukar det gå. Leta efter ett "M" på vridhjulet/knapparna.

Om det är ljust ute, kan ni nog tänkta efter lite och komma på att man ofta behöver kort slutartid. Solen lyser på, och har man för lång slutartid, hinner allt för mycket ljus komma in och då blir bilden så kallad "överexponerad" och vitaktig, eller i värsta fall helt vit. Motsatsen gäller för mörker.

Men problemet ligger ofta i att fågeln hinner röra sig pytte-pytte lite om man har för hög slutartid. Det är dock inte alltid dåligt, och t.ex på en flygande fågel är det uppskattat om vingspetsarna är oskarpa


Skrattmås i vinterdräkt. Det var grått ute, och därför kunde jag dra ner lite på slutartiden så att vingarna, och benen och stjärten blev oskarpa. Egentligen gör det ingenting hur mycket av fågeln som är oskarp, bara ögat är skarpt. Notera dock att jag inte riktigt var med när den lyfte, och kompositionen som jag nämnde i förra inlägget blir därför lidande. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, slutartid 1/125, bländare 5.4.

Lång slutartid kan också andvändas till s.k. panorering. Helt enkelt går det till så att man håller kameran mot något flygande, t.ex en grågås, sedan tar man hyfsat lång slutartid, trycker in och följer fågeln samtidigt med kameran. Är man duktig blir det sedan riktigt häftigt, men detta är svårt. Det måste vara ganska lite ljus för att man ska komma upp i långa slutartider också.

En häftig sak man kan göra är också att exprimentera med den långa slutartiden. Låt fantasin flöda. Försök lista ut hur jag har tagit dem här: (Inga är redigerade)



Bländare

Bländare, eller egentligen bländaröppning, är enkelt sagt varifrån i bilden man tar ljuset. Om man tar kort på fåglar, vill man nästan alltid ha väldigt liten bländaröppning, så att bara fågeln blir skarp. För att enklare förklara kan man föreställa sig en blomsteräng. Man ligger ner och fokuserar på en liten blomma precis framför sig. Har man liten bländaröppning, blir bara kronbladen skarpa. Sedan öppnar man bländaren lite, och nu är hela blomman skarp. Sedan fortsätter man, snart är hela växten skarp, sedan börjar gräset bakom bli skarpt, det blir mer och mer skarpt hela tiden, och till slut är allt i bilden skarpt.

Detta behöver man dock mycket ljus för, så det ska vara mycket solsken. Men jag vet inte riktigt när man skulle vilja ha stor bländaröppning... möjligen för landskapsfotografering.

Kitzsteinhorn i alperna. Framåt kvällen ligger solen fint. Jag är nästan 3000m upp här, och om jag minns rätt från i vintras så frös jag i princip fingrarna av mig. (Kom ej ihåg vad kameran hette, men det var inte min D40)

ISO

ISO är hur mycket ljus bilden släpper in. (Jo, allt handlar om ljus) Det är mycket enklare att förklara än de två andra faktiskt. För ISO är ju helt enkelt hur mycket av det ljuset som träffar kameran som man väljer att ta in. ISO ställer man in som 50, 100, 200, 400, 800 osv... 400 brukar vara standarden. Dock finns det en nackdel när man börjar gå högt med ISOn, det blir nämligen bakgrundsbrus. Min kamera kan gå upp till 1600, men då är det lite brus i bakgrunden, dock inte så farligt. Nu för tiden kan många systemkameror gå upp til 3200 utan minsta brus, och det riktigt stora flaggskeppet Canon EOS Mark III Ds klarar ISO 6400... den får jag ta och önska mig i julklapp.

Ja, jag hoppas ni fick lite nytta av det här, jag avslutar med ytterliggare lite bilder:


Sädesärla och kossa i Hagbyhamn. Här hade jag kort bländaröppning, ärlan är skarp men inte nötkreaturet. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, slutartid 1/500, bländare 5.4.

En juvenil knölsvan luftar vingarna. Man hör vingslagen långt bort... Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 800 (Mulet), slutartid 1/300, bländare 5.4.

Sådärja, och nu till helgen blir det förmodligen Öland och Ottenby. Men nästa helg kanske det blir att åka till västkusten och havsfågelskådning. Det är häftigt, med gråliror, stormfåglar, tretåiga måsar, labbar och stormsvalor. Men det beror på om det blir riktigt kraftig västvind och regn och rusk. Men det ser ut som det hittils i alla fall.

Ha det bra!

/Rasmus Madsen

Hejsan!

Idag tänkte jag att jag skulle lära ut lite om fågelfotografering. Jag hör kompisar säga ibland:
- Hur tar du sådana kort?
- Hur gör du egentligen?
Jo, det ska jag berätta!

Först om främst kan jag nämna att man behöver ingen systemkamera med massa proffsiga inställningar och megalånga teleobjektiv för att fota fåglar. Nej, det kan räcka med en vanlig kompaktkamera i början.

Första steget är förstås att hitta fåglarna. I början är det absolut enklaste att gå till en park, t.ex slottsparken. Äh, tänker ni säkert då. Där finns ju bara tråkiga änder och måsar. Och det är både rätt och fel. Visst finns det mest änder och måsar men de är långt ifrån tråkiga. Alla fåglar kan bli bra på bild om man gör det rätt.

Sådär nu på hösten är det mest änder, måsarna har gett sig iväg eller de är i alla fall i rörelse och håller inte till i parker nu. Änder är som alla vet lätta att komma nära... det är bara att slänga ut bröd i vattnet där de finns - och snart kommer de simmandes.

Nu kommer första biten i själva fotograferandet. Ta det som regel att du alltid ska vara i ögonhöjd med motivet. Eftersom de flesta fåglar är lägre än du betyder det att du får lägga dig på marken om du vill ha bra bilder. Ta dessa exempel:

Silvertärna på Revsudden. Här fick jag lägga mig på (aouch) stenarna för att få en bra bild. Om jag hade tagit den när jag stått upp skulle den inte bli alls lika bra. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Gräsand i stadsparken. Det låga perspektivet gör ett stort skärpedjup och motivet blir inte ett med bakgrunden som det ofta bli när man står upp. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Så vill man ha bra bilder på gräsänder - kasta i bröd, lägg dig ner, och sedan kan du knäppa. Men tänk på att det får inte vara för mörkt! Då blir änderna suddiga eftersom du får för lång slutartid. (Den lilla dammen under träden i parken duger alltså inte) Det ska heller inte vara för tråkigt ljus. Både molnigt och solljus är faktiskt helst uteslutet. Försök istället att fota en morgon eller en kväll. Då är det finare ljus.

Nästa steg är ju när det gäller lite mer vaksammare fåglar. Vi kan ta skrattmåsar till exempel. De går förstås också att mata... men det är dels jättesvårt att få fokus på dem då, och dels blir det inga bra bilder då det är ett helt virrvarr av skrattmåsar överallt i bilderna då. De följande bilderna togs i närheten av kolonin i stadsparken. Den är ju dock bara aktiv på våren och försommaren:


Skrattmåsar som dessa juvenila (Som också är mycket finare än de vuxna) går inte att mata. Istället får man smyga sig på dem. Det räcker att halvkrypa fram i gräset, eftersom de här inte är särskilt skraja av sig. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Den här skrattmåsen visade på en häftig balansakt på ett ben. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Och se... lägger dem inte märke till en så får man snart en inblick i deras liv och leverne. Här kräks mamman eller pappan upp maten de fångar till deras unge, som äter den med glädje. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Här flyger en ung skrattmås runt. När fåglarna flyger behöver man inte ligga ner, de är ju så högt upp då. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Sedan kan jag avsluta för den här gången med komposition. Komposition betyder (ungefär) hur man placerar motivet i bilden. Och som regel ska man aldrig placera motivet mitt i bilden. Det ska vara lite snett utåt, men det ska alltid titta in mot mitten. Och är det en flygande fågel gäller samma sak, den ska alltid flyga in mot mitten, men inte vara i mitten.

Det var nog allt för den här gången. Någon annan gång berättar jag mer om hur man fotar. Ha det bra!

/Rasmus Madsen

Hallåjsan!

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev. September, Augusti, Juli och stora delar av Juni är så gott som obeskrivna. Men nu har jag bestämt att köra igång igen, och den här gången ska jag försöka att i alla fall uppdatera en gång i veckan. Förhoppningsvis oftare. Men, varför inte ta en liten snabbgenomgång?

Först och främst Turkiet, en vecka i sol och bad i Juni. Tyvärr föredrog ju resten av mitt ressällskap så lite vildmark som möjligt, så vettig skådning var ju omöjling då det fanns noll lokaler att åka till. Men trots det blev det lite häftiga arter, de flesta så kallade "trädgårdsarter" som fanns i hotellparken, men även besökte jag en närliggande golfbana.


Härfågel i gräset vid Antalya Golf Club. Jag vandrade runt i ett par timmar en kväll med min mormor och fick både masktörnskata och balkanspett. Sedan när vi var på väg tillbaka gick vi inom räckhåll för klubbhuset. Då hörde vi hur någon skrek: "You can't enter the course, you can't enter the course!"... Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Jag kommer för övrigt inte att kunna skriva EXIF på bilderna (slutartid, bländare, ISO) eftersom jag inte minns det. Ni får hålla till godo ändå.

I hotellträdgården frodades levantbulbylar (I fågelskådartal kallat "Levantbullar") och även mycket gransångare, koltrastar och turkduvor.

Levantbulle. Här en ung fågel som inte riktigt är flygfärdig än. Den ser lite märklig ut med helt gråbruna färger och sedan en riktigt färgklick på baken. (Nej, det har inte skett en "olycka") Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Andra arter på resan värda att notera blev rostgumpssvala, en misstänkt spansk sparv, ortolansparv, blåkråka, medelhavstrut, tofslärka samt den turkiska rasen av nötskrika, anatolia. Den skiljer sig från våran genom en svart "basker" på huvudet.

Tofslärka på väg att mata sina småttingar. Varför den heter tofslärka är lätt att förstå... Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Sedan behöver jag ju inte gå igenom varenda lilla utflykt, men i allmänhet har det varit en mycket god vadarsäsong. Jag har fått in alla i Sverige normalt förekommande arter, t.om fjällpipare. Utöver det börjar ju nu sträcket dra igång, dock tärnorna och vadarna har ju redan i princip draigt förbi, men änderna och gässen börjar på allvar nu. Det kanske blir lite sträckbilder om de behagar att flyga nära udden. Andra häftiga arter har vart en stäppörn på Öland, en stenfalk vid Bottorps Hamn, samt både lappsparv och blåhake och rödstrupig piplärka vid Stävlö - Vesslö.

Knölsvan vid Revsudden. Med en mörk bakgrund, en helvit fågel och ett starkt ljus finns det inget att göra... fågeln bli utbränd. Men jag gillar den lite ändå, ljuset lyfter trots allt bilden lite. Nikon D40, Sigma 70-300mm.

Men nu är ni nog nyfikna på vad i all världen titeln betyder... och det ska jag tala om! Samma kväll som bilden på knölsvanen togs befann sig en liten kärrsnäppa på Revsudden. Men han, mina damer och herrar, var ingen vanlig kärrsnäppa, han var totalt orädd!

Japp, totalt. "Vanliga" kärrsnäppor går att krypa fram till så man är ett par meter från dem, vilket är nära. Men den här... jag låg säkert en halv meter ifrån och han var inte rädd. Jag kunde till och med sätta mig upp och han tog ingen notis om mig. En annan fågelfotograf som var med mig sa att han aldrig hade varit så nära en vadare i Sverige... otroligt... här kommer avslutningsvis en radda bilder tagna på Bengan - som jag kallade honom:






Ja, det var en upplevelse det. Eftersom han var så snäll och lät mig komma nära ska jag inte klaga på hans lite ohyfsade toalettskick...

Det var allt för den här gången, kära vänner, nästa gång blir det förmodligen Öland. Hejdå!

/Rasmus Madsen

Hejsan!

Nu var det ett bra tag sedan jag bloggade. Trots det har jag inte varit på så många ställen. Det beror på skolavslutning m.m. och många andra saker. Men jag ska gå igenom besöken för er.

Den 23 Maj var jag på Stensö. Nya arter blev tornfalk och törnsångare. Sedan fick jag närbilder på bofink och ringduva. Det här måste vara Kalmars duvtätaste ställe.


Ringduva i träd. Överallt satt dem och hoade sin fina vers. Jag haar ju en ring, jag haar ju en ring. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/320, bländare 5.4.


Bofink. Riktigt orädd. Och då menar jag verkligen det! Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/640, bländare 5.4.

Sedan den förste Juni var jag vid Hjälmö ström norr om Horsö. Där såg jag Törnskata och Rödstjärt. Inga höjdarbilder över lag men några svandunungar kom riktigt nära...


Knölsvansunge. Så söta dem är... Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200 (Stark sol) manuell exponering, slutartid 1/800, bländare 5.4.

Och så har jag varit i Beijershamn på Öland i samband med att våran klass var på campingen Haga Park bredvid. Tack vare min lärareoch väldigt duktiga fågelskådare som följde med, fick jag se mycket mer än vad jag vanligtvis skulle ha sett. Den häftigaste arten var utan tvekan citronärlan! Den hade larmats ut dagen innan och som tur var var den kvar. Tyvärr utanför fotoläge. Andra nya arter blev prusgås, vitkindad gås, kustpipare, kärrsnäppa, svartsnäppa, och en myrsnäppa som jag dock inte såg riktigt tydligt.


Tofsvipor. Här går det hett till! Jag har dock ingen aning var de bråkar om. Andreas visste inte heller. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, automatisk exponering.


Rödbena. En karaktärsart för Beijershamn. Överallt springer dem omkring. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/320, bländare 5.4.

Och så slutligen idag körde jag en favorit i repris genom att åka till Ryssbylundsdammen igen. Den här gången kunde brunand håvas in som ny Kalmarart. Inte lika bra bilder som förra gången, men ändå en del ganska okej.


Flygande brunand. Vacker färg de har på skallen. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/1200, bländare 5.4.

Ja, det var allt för den här gången, ha det bra!

P.S. Nu blir det inga fler blogginlägg på en vecka och lite till, för jag åker till Turkiet, men när jag kommer tillbaka blir det en riktigt maffig reserapport och massor av fågelbilder! D.S.

Hejsan!

I Onsdags (ni får ursäkta om alla mina blogginlägg kommer ganska sent efter att det hände) så åkte jag upp till Ryssbylundsdammen som ligger förbi Rockneby, samhället där det myllrar av dryga människor och korpar. Jag älskar Rockneby! På vägen dit satt det en Turkduva på en lyktstolpe, och när vi var inne i Rockney flög en Tornseglare över vägen och in i sitt bo. Två nya arter för i år. Tyvärr hade jag inte kameran uppe då. Snart anlände vi till byhålan Ryssbylund, som var byggt runt den stora konstgjorda dammen. Jag vet inte, men jag tror att man har lett vattnet från ån som rinner förbi ner i sjön. Tydligen kryllar det av fisk men gäddan saknas helt. Perfekt miljö för dykänder och doppingar. Karaktärsarten här är Svarthakedoppingen. Det här är det enda stället i Kalmar kommun där de finns regelbundet.


Här har vi den. Jag gick ner till sjön och den första fågeln som jag såg var den här. Dock var den i ganska kraftigt motljus så man kan inte riktigt se dens vackra färger. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/3200, bländarförval.

Jag hade ju förstås lite tur också. För när jag gick runt hörnet på sjön för atfå medljus simmade doppingen iväg en bit föratt inte ses igen på ett bra tag. Nästa fågel jag såg var skäggdoppinarna som byggde bo. De hade byggt förvånansvärt nära grusvägen och var därför inte de minsta skygga.


Honan skulle jag gissa. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/500, bländarförval.

Men mycket längre än förbi deras bo hann jag inte förän det började mullra ordentligt. Jag vände mig om och utan att låta allt för överdriven såg det väldigt häftigt när de mörka molnen närmade sig medan det dånade och fåglarna sökte skydd. Man kände i luften att regnet inte var långt borta så jag sprang in under närmaste ek och gömde mig.


Ovädet är på väg. Kråkorna och kajorna samlas för att söka skydd i lador. Här har vi en eftersläntare. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering,slutartid 1/320, bländarförval.

Jag kunde inte hålla mig där under länge ner jag visste hur mycket fåglar det var i sjön. Snart gick jag upp på en höjning mot sjön igen... Då passade jag på att snabbt kolla hur bilderna blivit. (Väldigt snabbt eftersom det ösregnade på kameran) Och hur man kan vara glad och nöjd när man står mitt i ett taggbuskesnår och brännäslorna bränner förfärligt, samtidigt som det ösregnar och dessutom börjar hagla på en, det är ett av fågelskådningens stora mysterium. Men bättre blev det när jag fick syn på ett par buskar en bit bort. Jag klev dit och just när jag kom fram slutade både regnet och haglet. Solen sprack fram genom molnen och de små söta svalorna satte sig på ett stängsel ganska nära mig.


Ladusvalor. Man skiljer dem lättast på hussvalor på den röda hakan. Hanen brukar också ha lite längre stjätspröt. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, automatisk exponering.

Nu dröjde det inte länge förrän solen lyste överallt igen. Kajorna myllrade ut från en lada hundra meter bort, svalorna började flyga runt igen, och alla säkert uppåt sjuttio viggar började simma ut mot sjöns mitt igen.


Inte bara vi människor behöver duscha. Skäggdoppingen tar också en då och då. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/620, bländare 4.5.

Efter ytterliggare bilder så fick den här turen en riktig lyckad avslutning. Jag gick tillbaka där jag kom ifrån och när jag kom dit mamma lämnade mig så gick jag åt sjöns andra håll. Där fanns en liten stenig dunge. Först och främst kom en liten steglits, en av Sveriges absolut vackraste fåglar. Jag fick dock ingen bild man kan spara. Men sedan! Ut ur vassen ganska nära simmade ett par med Svarthakedoppingar i bästa ljus och med trädens spegel i bakgrunden. Då kan man sannerligen vara glad!


Här ligger dem och visar upp sina vackra detaljer. De brandgula borsten, de vitfluffiga magarna, och de rödbruna ryggarna. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/500, bländare 4.

Ja, och utöver dessa arter flög även en Kricka förbi. Fem nya Kalmararter idag, ha det bra!

/Rasmus Madsen

Hejsan!

Igår (fredag) steg jag upp väldigt tidigt för att cykla till Björkenäsdämmet. Ja, inte i gryningen eller så, men vid halv sju i alla fall så att solen fint lyst in över viken och in på dammarna vid dämmet. En riktigt fin morgon. Ja, mitt mål var att fotografera de små luriga smådoppingarna som fanns här. Men först av allt såg jag knölsvanshanen ligga och flyta runt och äta lite. Honan låg inte långt borta i deras bo och ruvade äggen.


Knölsvanshanen som åt sin frukost. Tyvärr ser man inte dropparna på den här förminskade versionen men ni får nöja er ändå. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, automatisk exponering.

Ja, ja skäms nästan lite att använda automatisk exponering, men här idag var jag tvungen att vara snabb som blixten, rätt var det var så befann sig doppingarna ganska nära, och då hade man inte tid att ställa in slutartiden.


Rörhönor kom man ganska nära i alla fall. De är inte lika rädda som smådoppingarna och dyker inte lika ofta. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, automatisk exponering.

Ja, man såg ju i alla fall smådoppingarna väldigt mycket, men gick man nära vattenbrynet dök dom oh kom inte upp förrän de var långt ut. Men jag lyckades få en ganska nära i alla fall. Det var ett par som var tvungen att passera en "kanal" när de skulle till boet en bit bort. Och då ställde jag mig vid kanalen, och de båda simmade lungt förbi. Jackpot!


Den ser inte så nära ut här, men i dess fulla storlek är den betydligt bättre i alla fall. Nikon D40,Sigma 70-300mm, ISO 200, automatisk exponering.

Sedan blev det lite andra bilder, sothöna, som det fanns gott om, och en liten blåmes som var otroligt orädd när den samlade bomaterial.


Sothöna. Jag gillade mönstret hos den här och tycker faktiskt det påminner lite om en djungel, vad tycker ni? Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, automatisk exponering.


Blåmes som samlar material till boet. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, automatisk exponering.

Men den finaste upplevelsen fick jag allra sist. Jag skulle precis cykla iväg då jag hörde ett pipande. Eller, det var många pipanden. Jag gick ner till vattnet och vad fick jag se? Jo, en nykläckt kull med små sothönekycklingar. De, och sina två föräldrar, var inte alls rädda utan simmade till och med mot mig när jag ställde mig vid vattenkanten. De simma runt lite innan föräldrarna drev in dem i vassen.


Påminner lite om kalkoner faktiskt... Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/320, bländarförval.

Det var allt från den här gången, ha det bra, kycklingar av chockla'!

/Rasmus

Hejsan hoppsan!

Idag steg jag upp klockan halv fyra för att åka till Böleskogen och försöka få syn på orre, tjäder och sparv- och pärluggla. Men, det gick inte som jag hade tänkt mig. Mamma och jag gick upp, tog en macka, och packade ihop och åkte. Men först och främs hade vi räknat lite fel. Vi skulle vara där i gryningen men den hade redan börjat vid halv fyra. Sedan så kom jag på att jag hade glömt mitt kamerabatteri. Jaha - hemåt igen. Det tog dock bara en kvart innan vi var till baka där vi hade varit. Men Böle var längre bort än jag trodde. Och vi hittade inte så bra. Så vi kom inte fram förrän tio över fem. Och solen hade just stigit upp...


Ärtsångare i grantoppen. Visst är morgonljuset fint. Synd att orrarna och dem föredrag gryningen. Nikon D4O, Sigma 70-300mm, ISO 400, automatisk exponering.

Så det blev varken tjäder, orre, eller uggla. Men jag hörde sparvugglan och tjädern en gång, och orrarna hörde jag mycket. Jag upptäckte snabbt att det fanns en liten rackare som var väldigt talrik här i skogen. Ärtsångaren.

Ärtsångare i trädet. De sjunger i alla fall väldigt fint, det får man säga. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, automatisk exponering.

Men inte nog med det, när vi skulle backa ut från en stig så sa det bom och bilen satt fast. Klockan var då sex, och vi väntade till kvart i sju innan vi ringde på en stuga som låg nära. Som tur var bodde en kille där och han bogserade upp och med hans bil. Nu orkade inte mamma mer, så vi fick åka hem. Men gissa vad som stod och betade i skogen när vi körde hemåt. Just det - Två älgar.

Älgko. För att få fram den blå dim-effekten så andades jag på linsen. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/120, bländarförval.

Ja, det var det. Inte så lyckad tur, men den här gången var det vårt fel - fåglarna fanns ju där, och kanske om vi var där en och en halv timme tidigare så skulle vi fått se dem. Men sånt är livet. Och till sist en riktigt glad nyhet! I alla fall för mig. För kanske en vecka sedan så bodde ett skatpar i en tall utanför mitt fönster. Jag såg alltid dem och de byggde bo och jag hoppades på skatungar. Men så en dag kom Skottarn - som jag kallar hanen, flygandes med en skadad stjärt. Eller flygde gjorde han inte riktigt. Han dalade ner lite klumpigt. Han hade blivit anfallen av en kråka så både Skottarn och Stina fick ge sig av. Kråkan åt upp deras ägg och häckningen misslyckades.


Skata. Denna bilden föreställer Stina och togs för ungefär en månad sedan när den första häckningen just hade börjat. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/640, bländarförval.

Men idag kom de tillbaks. Hanens stjärt har växt ut lite så att han kan flyga igen, och mycket tyder på att det blir en ny häckning. Tjoho!

Det var det. Ha det bra!

/Rasmus

Hejsan!

Jag sitter fortfarande och fixar bilderna från Norra Skallön och Hagbyhamn. Tjärhovet-bilderna är dock färdiga. För övrigt så tog jag mig en sväng ut till Kläckeberga, ute vid Kalmar Flygplats. Just idag var det främst av skådarsyfte. Där ute har det nämligen setts svarthakad buskskvätta. Det är dock fullt möjligt att paret har givit sig iväg. Jag såg dem inte i alla fall. Men en annan spännande art att se var ängshök. En blågrå rovfågel med svarta vingspetsar. Det var även fullt med gulsparvar där som fick stå modeller. Har inte hunnit fixa någon av de bilderna än så de blir lite andra istället.


Ringduva. Vi kanske inte har solnedgång här på östkusten men kvällsljuset är fint ändå. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/320, bländare 4.


Gråhäger i vassen. När jag först tog den här bilden ute så avfärdade jag den som misslyckad, men när ajg såg den i datorn sedan så gillade jag den och sparade den. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/640, bländare 5.4.


Flygande gråhäger. Den här bilden togs ett par sekunde efter den förra, då den precis hade upptäckt mig och tog till flykten. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/1200, bländare 5.4.

Jo, det var allt för den här gången, blev ett kort inlägg. På lördag ska jag kanske till norra Öland, och på Söndg till Böle Kronopark utanför Rockneby. Denna gången främst i fotosyfte. Ha det bra!

/Rasmus

Hejsan alla bloggläsare och välkomna till min nya blogg!

Jag fick inspiration att starta en fotoblogg av Brutus Östlings fantastiska blogg. (brutusbloggar.blogg.se) Här kan du följa när jag åker i väg på små utflykter för att hitta några speciella fåglar men också ofta mina egna synpunkter till sånt sm händer, främst inom fåglarnas och fotografiens värld. Så jag hoppas att du kommer att uppskatta den här bloggen!


Sädesärla vid tjärhovet. Dessa små vippstjärtar är alltid bra modeller eftersom de är så orädda. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/1200 s, bländare 5.4.

Sitter nu och fixar till (beskär, justrerar mättnad och kontrast m.m.) bilderna från Tjärhovet och Norra Skallön i fredags, och bilderna från Hagbyhamn i söndags. Turen till Tjärhovet blev väl sådär lyckad. Jag hade undersökt lite och upptäckt att pilgrimsfalk fanns där... jag missade dock det faktum att den bara var här på vintern... men småfåglarna är så orädda så det blev ganska bra bilder ändå.


Starhona och gråparvshona. Även fåglarna tycks ha lite tjejsnack då och då. Att staren är en hona ser man på näbbfästet. Här är det mer i färg med resten av näbben, hos hanen är det blåaktigt. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/500, bländare 4.

Har man tubkikare eller ett jätteobjektiv kan man ju också spana sjöfåglar härifrån. Fast det är lite läskigt med alla "förbjudet tillstånd" skyltar. Jag träffade faktiskt på en gubbe i en gaffeltruck som visade var holken där pilgrimsfalken brukade vara fanns. Han sa att de hade den här av och till. Snacka om att inte ha koll... han som till och med jobbade där.


Grusbadande gråsparvar. Man måste vara noga med hygienen. En sådan här grushög kan vara guld för småfåglarna. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/800, bländare 4.5.

Sedan var jag ju som sagt på Norra Skallön, en ö som ligger precis under Ölandsbron. Här fick jag min första ejderbild, en strandskata som kom väldigt nära i luften, och av misstag om jag alltför nära ett grågåsbo. Hela min familj var ute i båten och vi bestämde oss för att lägga till vid ön. Min lillebror och hans kompisar hade kul vid klipporna, så jag kunde ostörd utforska ön och ta lite bilder. Utöver bilderna fick jag syn på en Ärtsångare... ny för i år.


Strandskata i flykten. Den försökte driva bort några närgågna trutar och la därför inte märke till mig. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/3200, bländare 5.4.


På tal om trutar, ja. Jag tröttnar aldrig på att fotografera flygande trutar. De gör sig helt enkelt så bra på bild! Havstrut, Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 400, manuell exponering, slutartid 1/3200, bländare 4.5.

Sedan avslutade veckan med ett besök i Hagbyhamn, det skulle ju vara en så fin fågellokal. Och det gick bra. Jag fick en mängd nya arter så som hämpling, rödbena, gulärla, större strandpipare och mindre strandpipare. Och den senaste var riktigt orädd. Satt man still i någon minut eller så så var den snart bara ett par meter ifrån.


Mindre strandpipare. Nikon D40, Sigma 70-300mm, ISO 200, manuell exponering, slutartid 1/500, bländare 5.4.

Ja, det var nog allt för den här gången. Jag hoppas att jag kan få färdigt alla de här bilderna så att de inte bara ligger ogjorda. Sedan så blir det nog ett kommande besök ute Kläckeberga, och ett i Böleskogen. Ha det bra!